Jaha, då var det slutsemestrat för den här gången. Häcken är kapad, omflyttningen inomhus är genomförd och årets första grillkvällar begångna. Garaget är fullt igen, denna gång med mitt eget jox. Är det någon som behöver pussel, kläder, engelska deckare, förvaringsboxar från Ikea, skor, gosedjur, ett väggur, leksaksbilar och -tåg, en pälsfodrad skinnjacka i stl 38, kurslitteratur i tusen och ett ämnen, ett par nästan oanvända högklackade stövlar (vingel), barnfilmer för VHS och DVD, serietidningar...?
När jag var ung ägde jag nästan ingenting och jag satte en ära i att inte ändra på det. Varje gång jag flyttade slängde jag och gav bort. Jag brukade reta min mamma och styvpappa för deras mängder av prylar. När jag flyttade från Uppsala till Flen gjorde jag mig av med allt som vi inte använde och i källarförrådet som ingick i mitt första boende här fanns endast fyra däck och ovannämnda väggur (som inte fungerade då heller).
Vad har hänt sedan dess? Hur är detta möjligt? Jag hoppas att den kommande rensningen ska fungera som terapi och skänka mig INSIKT, så jag inte samlar på mig en massa onödigt igen.
De närmaste veckorna kommer det att avgöras om jag blir kvar på mitt jobb och i så fall i vilken form och vilken utsträckning. Jag vill gärna stanna, men jag kommer nog att klara mig annars också. Fast anställning har jag inte haft sedan 1900-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar