Som jag anade så blir jag inte kvar på samma jobb efter sista juni. Det värsta är nästan att alla andra blir så ledsna. Elever och kollegor. Själv har jag liksom ställt in mig på det här. Nu känner jag ett slags förväntan, blandat med vemod och kryddat med ett stänk oro.
Jag har en son som tappar bort saker ibland. (Så originellt - inte!) I kväll förenade jag nytta med nöje och cyklade ett varv för att hämta kläder som mammor till ett par kompisar tagit reda på. (Hur kan man glömma sina kläder? Jag fattar inte att han inte frusit när han gått hem utan tröja.) Märkvärdigt nog var båda de andra mammorna finskor. Jag har svårt för att inte kommentera sådana sammanträffanden. Jag är en sån som ser mönster i allt. Vore jag lagd åt det hållet skulle jag utveckla konspirationsteorier hela tiden. Har det ett samband med min bokstavsdiagnos, kära Ordentliga?
När gossen sedan skulle borsta tänderna kom han på att han glömt tandborsten hos farmor i Norrköping, men dit var det lite långt att cykla.
När man vet att det är llluminati som ligger bakom allt så behöver man inte vara konspirationsteoretiker - då vet man sanningen.
SvaraRaderaEller så är det Frimurarna. Jag är lite osäker där.
Jag tror faktiskt att det är CIA och de ryska oligarkerna i ohelig allians. Och så Microsoft förstås.
SvaraRadera