Beslutsångest

Nu är frågan: Ska jag se "Ung och bortskämd" eller ska jag ta en tupplur för att vara pigg och alert under El Clasico?

Vuxen

Hur är man när man är vuxen? Jag har en tendens att tro att allt som inte är jag är vuxet. Alltså är man vuxen om man:

- gillar mörk choklad mer än billigt snask
- tycker att parförhållandet är viktigt
- får sina barn i säng i tid på kvällarna
- tycker att det är tråkigt att spela Fifa
- har hund
- hellre ser Antikrundan och På spåret än El Clasico
- har ett lagom distanserat förhållande till sin egen mor
- klipper gräset och häcken (nej, jag menar inte "rakar röven")
- tycker att Thailand och Ullared är tänkbara resmål

Det var säsongens första lista! Nu är jag en riktig bloggare! Är det vuxet?

Kafka och jag

Klockan halv nio i kväll var skrivbordet färdigstädat och jag var redo att börja jobba. Men hoppsan, då var det visst dags att gå hem!

Den här tiden på året är det snarare regel än undantag att jag drabbas av tunnelseende. Eller, för att använda en relevant vädermetafor, jag snöar in och blir ineffektiv. Mina elever tiger och lider. Eller tror de verkligen att jag vet vad jag håller på med? Då måste jag ju ge dem IG i kritiskt tänkande...

Nånstans lurar den, trots alla hundratals högskolepoäng, den där tanken att snart, snart kommer någon att komma på mig. Snart kommer det att avslöjas att jag är en enda jättestor BLUFF som tagit mig dit jag nu är endast tack vare min förmåga att snacka mig fram. Och då ska jag stå där, naken, genomskådad, arbetslös och konkursmässig.

Nåja, jag är i gott sällskap. Redan Franz Kafka kände så här. Och då var han ändå doktor i juridik!

Höstprövningar

Nytt hus. Nytt jobb. Nytt liv? Nejdå, det är samma snart 51-åriga melodi som spelas. Den hakar upp sig ibland men för det mesta är det små variationer som avlöser varandra. Ibland går den i dur, ibland i moll. Vackrast är den när ett dimackord öppnar en dörr på glänt mot oändligheten.

Nu blir det mörkare och mörkare men inte får man sova mer för det. Nej, man ska jobba sina 40 timmar i veckan, handla och laga middagar, städa och tvätta, gå till tandläkaren, på utvecklingssamtal och besikta bilen.

Bilen, ja. Intet ont anande kör man in sin trogna vän i den där hallen där två skoningslösa män i gröna overaller kastar sig över henne, medan en klump växer i ägarens maggrop.

Först är det synundersökning. En rund glasskiva förs fram och tillbaka framför lyktorna och avslöjar obarmhärtigt minsta lilla blinda fläck.

Sedan ska hon gapa. Gapa stort! En av de skoningslösa stoppar in hela huvudet mellan hennes käkar. Akta! Hon kanske sätter i halsen!

Det värsta kommer sist. Hon hissas upp i luften, högt, och hela underredet blottas. Ingen höviskhet här inte! De grönklädda stirrar oblygt rakt upp i det allra heligaste. Hur står hon ut, min tappra lilla juvel?

Efteråt får jag nycklarna och ett protokoll i min hand. Och, ve och fasa, hon är skadad! Vi måste till doktorn, annars får hon utegångsförbud om en månad! Vad har hon gjort för ont för att förtjäna detta? Jag skulle gärna uthärda eländet i hennes ställe. Om inte annat så för att jag, till skillnad från lilla Clio, omfattas av högkostnadsskydd...

Fortsättning på denna grymma saga följer.