Klockan halv nio i kväll var skrivbordet färdigstädat och jag var redo att börja jobba. Men hoppsan, då var det visst dags att gå hem!
Den här tiden på året är det snarare regel än undantag att jag drabbas av tunnelseende. Eller, för att använda en relevant vädermetafor, jag snöar in och blir ineffektiv. Mina elever tiger och lider. Eller tror de verkligen att jag vet vad jag håller på med? Då måste jag ju ge dem IG i kritiskt tänkande...
Nånstans lurar den, trots alla hundratals högskolepoäng, den där tanken att snart, snart kommer någon att komma på mig. Snart kommer det att avslöjas att jag är en enda jättestor BLUFF som tagit mig dit jag nu är endast tack vare min förmåga att snacka mig fram. Och då ska jag stå där, naken, genomskådad, arbetslös och konkursmässig.
Nåja, jag är i gott sällskap. Redan Franz Kafka kände så här. Och då var han ändå doktor i juridik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar