Nejdå,

jag har inte somnat. Det har bara varit mycket på gång. Men i morgon börjar den långa ledigheten!

Har man ingen midsommarstång i närheten får man göra en egen:





Tittut!

Ser över kanten på gropen nu. Det är skönt när man är på väg uppåt.

I gropen

I natt vaknade jag av att jag skrek. I drömmen irrade jag omkring i något som kan ha varit Strängnäs domkyrka. En galen kvinnlig präst, beväpnad med kniv, var ute efter att döda mig och en av mina lärarkollegor. Varje gång det verkade som om vi hade läget under kontroll började "filmen" om igen. Och jag kunde som vanligt inte hitta min bil så jag kunde ta mig därifrån. Att jag parkerat bilen någonstans och inte kan hitta den är ett återkommande tema i mina drömmar, liksom att jag fått fel mobil och inte kan få tag i de personer jag behöver nå.

Liknande scener utspelar sig var och varannan natt. På dagarna är jag trött, trött, trött. Jobbet rullar på och är kul som vanligt, men hemma känns det tungt att försöka få något gjort. Ändå gör jag en del: bakar, tvättar... Men jag saknar överblick från botten av gropen där jag sitter.

En neurotikers bekännelser 2

Ja inte blev det många kronor på loppisen. Men så tog jag inte dyrt betalt heller. Det känns mycket bra att mina finaste kjolar och klänningar nu kommer att bäras av några unga vackra somaliskor istället för att hänga i garderoben och viska till mig: "Tjockis! Tjockis!" Och några låååånga trasmattor i plast kommer att ligga i ett par kök snett över gatan. 

Nu fortsätter sorterandet. Jag har en strategi igen och den är att dela upp grejorna i fyra kategorier, en i vart och ett av garagets fyra hörn:

1) Spara ett tag till
2) Återvinning
3) Tippen
4) Till pingstkyrkans secondhand

Den här ogjorda sorteringen tär på mig mer än jag trott. Hela tiden bär jag Alla Dessa Grejor som en klump i magtrakten. Och ändå - eller kanske just därför - har jag så svårt att komma igenom eländet. Jag råkade se "Rent hus" på TV 4 igår (dottern tittade). Och jag bekänner: När jag såg den stackars kvinnans mängder av kartonger staplade i lägenheten ökade min puls och jag kände ett lätt tryck över bröstet. För att inte börja hyperventilera kände jag mig nödgad att lämna rummet!

Jag har i alla fall fått en väldigt konkret morot: I juli får jag besök och då ska det jädrar i min låda vara fint här (i min lilla låda)!

Har man inte jobb så skaffar man sig (En neurotikers bekännelse)

Och som om jag inte hade att göra ändå! Men jag är ju ekonomisk numera, så jag hade inte mage att bara kasta och ge bort. Vad gör alltså Råg-Rut i morgon? Hon ordnar LOPPIS i trädgården! Ingen kommer att köpa ett skit och där kommer jag att stå och känna mig som en idiot, men när eländet är över så kan jag tänka att jag FÖRSÖKTE åtminstone.

Och nej, jag kan inte dra mig ur, för jag har satt upp lappar i trappuppgångerna på andra sidan gatan. Eller rättare sagt: Min son har gjort det. Eller ännu rättare sagt: Min son tog med sig lapparna och letade rätt på två tjejer som han övertalade att göra det ÅT honom.

I morgon klockan ett ska jag fylla alla sopsäckar huset kan uppbringa och sedan, sedan, sedan... ska jag äntligen känna att jag kan ANDAS!

Mitt öde?

Jobbintervju idag. De har kallat mig och ytterligare en så chansen är väl 50-50. Chansen, förresten - eller risken? Jag jobba på gymnasiet? Med tonåringar??? Jo, faktiskt blev jag ganska sugen på just det när jag var där! Några år ska jag väl orka, sedan kommer min debutroman ut och jag blir rik och får Nobelpriset och måste gå på den där hemska middagen där man inte får resa sig upp för att gå på toa förrän kungen har gått från bordet.

Ordningen återställd!

Juvelerna är hemma igen. Sonen försvinner iväg och det finns ingen buss han kan komma hem med. Jag kör sammanlagt tre mil för att hämta honom. Min dator är upptagen. Det står skor mitt i dörröppningen och ligger kuddar på köksgolvet. Allt är som det ska. Och jag har kommit en bra bit på väg med röjningen och förberedelserna för min planerade garageloppis.

I morgon jobbet igen. Det kändes konstigt i eftermiddags men nu har jag ställt om mig.

Ensam hemma dag 4

Att det ska gå så trögt! Jag kånkar lite hit och lite dit och får ingen riktig fason på eländet. Men det är väl som med tentan, rätt som det är så lossnar det och grejerna är på plats. Fram tills dess skaffar jag mig inspiration genom att se gamla avsnitt av "Sveriges fulaste hem".

Ensam hemma dag 3

Och det vart afton och det vart morgon den tredje dagen...

Igår började jag i källaren och kom en bit på väg. Framför allt lade jag upp en PLAN och det känns mycket bra. Nu lutar jag åt att ta tag i vardagsrummet innan jag fortsätter därnere. Min tanke är att få bättre överblick över kaoset genom att begränsa det till garaget och endast garaget.
Här kommer utlovade "före"-bilder. Tagna igår, innan jag satte igång. Nån som är sugen på att försöka köra in en bil här?

Pälskorv på grönbete

Idag fick han en ny utflykt i det gröna. Jag drack kaffe och han åt gräs. Inga katter i sikte.

Lite svårt att hitta hem sedan, tror jag visst...

Drömskt

I natt hade jag gjort en tenta och fick tillbaka den med maxpoäng på ALLA DELAR! Jag kan garantera att det inte kommer att hända med den tenta jag avslutade häromdan. Men det är härligt när drömmarna boostar egot lite.

Ensam hemma, dag 1

Inga "före"-bilder än!

När jag lämnat barnen vid tåget gjorde jag en spontantur till Malmköping. Där tog jag en promenad på den maffiga kyrkogården bland tallar och tusenskönor. Sedan åkte jag in till torget, där jag bland annat tittade på porslin:

 

Efter det tog jag en fika på Ottilias kafé innan jag åkte hem och började med röjningsprojektet. Idag blev det städning av den bebodda delen av huset. Vilket behövdes! Tvättstugan och några andra källarutrymmen fick sig också en omgång och jag började så smått i garaget.

Kvällen avslutades med brödbak och nu ska det bli en nattmacka!

Långhelg!

Långledigheten börjar bra - eller vad man nu ska säga. Kvällen har jag ägnat åt att vänta hem en son som lyckades med att först missa en buss och sedan missa tåget han skulle ha tagit istället för bussen. Jag fick köra tre mil och hämta honom, efter att först ha cyklat till järnvägsstationen och stått redo med biljett att blidka konduktören med (busskortet gäller inte på tåget).

Nåja, i morgon åker han och hans syster till sin pappa och innan helgen är slut kommer jag att längta mig fördärvad.

Mina planer inför ledigheten handlar om att röja. Kanske jag ska utmana mig själv genom att lägga ut bilder - "före" och "efter"? När jag väl lagt ut "före"-bilderna har jag inget val. Då måste jag löpa linan ut.

Idag ville jag fotografera vårt marsvin på grönbete. Han åt gräs för glatta livet och var så söt. Men vi är omgivna av katter, så jag vågade inte gå in efter mobilen och lämna honom ensam. Det får bli nästa gång jag släpper ut honom i stället. Medan jag satt och vakade över honom hoppade en liten groda över gräset! Igelkotten har jag inte sett igen, men jag misstänker att den finns här någonstans. Varje kväll kikar jag ut, väntar mig att se den ovala skuggan i gräset eller höra klickandet av klorna mot gruset. Stor spänning!

På onsdag ska jag på en jobbintervju. Det gäller 60% och så har jag 30% på gång på mitt nuvarande jobb. Det kanske löser sig snabbare än jag vågat hoppas.