måndag 16 september 2013

Det näst bästa

Äsklingen till vänster, ersättaren till höger.
Sedan många år tillbaka är jag ett inbitet perkolator-fan. Idag, när jag ledbruten och feberyrig stapplade upp för att äta en liten frukost lagom till lunch, möttes jag av ett fräsande ljud. Ganska snabbt lyckades jag lokalisera ljudet: Det kom från sladden som ska sitta i perkolatorn när man brygger. En klok och eftertänksam person tar naturligtvis ut sladden ur väggkontakten när hon pluggar ur den ur perkolatorn. Allra helst om den kloka och eftertänksamma har en vattenkanna stående i fönstret bakom perkolatorn, samt har tre fyrbenta individer i hushållet. Så klok och eftertänksam är uppenbarligen inte Rutan. Nu ligger sladden på tork och jag fick dricka mitt kaffe bryggt i prylen till höger på bilden. Därav dagens rubrik.

Nåja, det finns de som alldeles frivilligt pressar sitt kaffe dagligen, så jag ska väl inte klaga. Dessutom är jag tacksam att det inte blev eldsvåda eller strömavbrott. Det räcker med dunderförkylningen. (Ni vill INTE se bilder på det jag hostar upp mellan varven!) När jag tänker efter har perkolatorn funnits med sedan sista lägenheten i Uppsala och har flyttat med oss inte mindre än tre gånger på åtta år. Kanske dags för en nyinvestering? Ö&B eller Clas Ohlson, here we come.

Kolla förresten in kaffeburken i bakgrunden. Den kommer från varuhuset Stockmann i Helsingfors och är deras jubileumsburk från 1987 och jag köpte den av en finsk dam på bakluckeloppis i Flen.




fredag 13 september 2013

Äntligen!

Jamen då gick det visst åtta månader igen. En blogg som inte uppdateras minst en gång i veckan är väl knappast en blogg värd namnet, eller?

Pocahontas, Sokrates och Lucifer i främre raden. Bakom dem Pegasus.
Sedan jag skrev senast har jag blivit tillsvidareanställd och tillfälligt slutat plugga. Det är väldigt skönt att vara ledig när man är ledig. Om man nu kan vara ledig när man är förälder. Och matte! 

Lizzie kunde förstås inte hålla sig. Trogen sin natur nedkom hon med fyra (4) ungar redan i april i år. Sååå ljuvligt söta från början. Men innan tolv veckor äntligen gått till ända och vi kunde leverera dem till nya hem var jag nära sammanbrott! Bajs och kiss, kiss och bajs. Jag köpte hem oerhörda mängder kattsand! Vi kunde inte släppa ut dem med de stora katterna, eftersom några skulle bli utekatter i andra delar av Flen och några skulle bli innekatter och därför inte borde vänja sig vid uteliv. Dessutom är grannskapet redan mer än mättat på frigående katter... 

Sonen i huset är rasande kreativ när det gäller att hitta på kattnamn (se bildtext). De flesta har dock fått nya namn i sina nya familjer. Två av grabbarna bor i samma hushåll som innekatter och det känns gott att de har varandra när matte och lillmatte är på jobb och i skola.

Lizzie ska läggas under kniven inom kort så nu blir det inte fler kattungar. Basta!

Semestern i år blev fem sköna veckor. Till skillnad mot förra årets två veckor blev detta verkligen en tid för återhämtning. Naturligtvis ingick ett besök av Ordningsfrun och ytterligare tant. Enligt traditionen begicks grillfest med vänner från Eskilstuna och i år även Katrineholm. Dessutom antik och loppisbesök. Jag köpte bland annat fina glas:

Den mest sensationella nyheten är annars att jag börjat träna igen. Flera år efter att mitt gymmande rann ut i sanden och med en tilltagande trötthet hamnade jag i april hos företagshälsovården, där en "hälsoutvecklare" fick sätta klorna i mig. Och det med oanat resultat: Jag har blivit helfrälst på stavgång! Har gått tre gånger i veckan sedan i april och har blivit märkbart piggare. Just idag är jag inte så pigg, årets höstförkylning hittade hit trots allt, men annars har jag varit friskare och piggare än på mycket länge.

Kanske pigg nog att blogga lite oftare?