fredag 10 april 2015

Liv och död

Det lever i trädgården!
Vårt påskfirande kulminerade med en enkel påsknattsmässa i en av kyrkorna ute på landet. Kolmörkt i kyrkan till att börja med, men sedan allt ljusare. Efteråt, när vi kom ut, sken fullmånen över gärdena och halvvägs mot Flen stod några rådjur i det silvriga ljuset. Det var överjordiskt vackert.

Påskdag och annandag ägnades åt sömn och trädgårdsarbete och sedan väntade jobbet igen. Tisdag morgon var intressant: När jag steg upp såg jag något som börjar bli en vana, nämligen resterna av en skogsmus på vardagsrumsgolvet. Det var bara att bita ihop och städa undan eländet. Sedan såg jag att en av katterna satt framför en springa mellan kastrullskåpet och väggen och såg misstänkt ivrig ut. Jag hämtade en ficklampa och lyste in i springan och - jodå - där satt en livs levande kompis till stackaren jag torkat upp från golvet.

Katterna förvisades från köket, en stängde jag in i mitt rum och en i vardagsrummet. Efter mycket petande fick jag ut det lilla ängsliga kräket och såg att den var oskadd. Jag hämtade en plastpåse att ta den med, för jag hade inga arbetshandskar inom räckhåll, men innan jag hann få fatt i den hade dumskallen pressat sig in under vardagsrumsdörren och rakt i gapet på en av katterna.

Hela proceduren hade tagit en stund och fick till följd att jag missade tåget och blev tvungen att ta bilen till jobbet. Så kan det gå!
.
Man blir trött av att jaga
.

fredag 3 april 2015

Fader, förlåt dem!

Långfredagen i år började med tårar - av glädje! En före detta elev hade lagt upp en jubelstatus på sin facebook. Om två månader tar hon sjuksköterskeexamen och hon är redan garanterad fast jobb på ett av länets sjukhus. Hon har gjort en fantastisk resa sedan hon kom till Sverige för sex år sedan och jag är så stolt och så tacksam över att ha fått vara en del av den.

Dagen fortsatte med långfredagsgudstjänst i en av de landsbygdskyrkor som "min" kör betjänar. Vi sjöng "Jesu sju ord på korset" med recitation, solosång och tvåstämmiga körpartier. En varm alt reciterade, en klar sopran sjöng rövarens bön "Jesus, tänk på mig" och en tenor sjöng "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?" så hjärtat ville brista.

På vägen hem stannade jag och plockade årets första tussilago och på ett av gärdena jag passerade gick det att räkna till tolv tranor.

Nu är det kväll och teven står på. Långfredagsandakt från Colosseum i Rom, där många av de tidigaste kristna led martyrdöden. Nunnor från Irak bär korset en bit, sedan några personer från Syrien. För dem är martyriet något verkligt, inte något att bara läsa eller höra talas om. Och i Kenya dödades kristna studenter igår, när de bad morgonbön.

Jesus bad: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör." Kan vi be på samma sätt? Ska vi det?