Implosion

Nån gång i kvartalet brukar det drabba mig: en minikollaps. Det är ganska bra, för jag hinner aldrig ända fram till väggen så jag kan inte gå in i den!

Nu hände det igen. Jag blev dålig i magen och kunde inte sova ordentligt. I morse var jag yr och skakis och mådde illa och stannade följaktligen hemma. Jag la mig efter frukost och somnade om och sov till klockan tolv. Gick upp och åt ett par kokta ägg och en smörgås och började känna mig som folk igen. Sedan har jag läst och bakat och t.o.m. grillat på altanen i aftonsol med lite blåst.

Och så denna välsignade hemtenta! Varför är jag så dum att jag aldrig slutar plugga? Det är ju så intressant, men samtidigt så JOBBIGT med allt detta skrivande skrivande skrivande. Och alla litterturhänvisningar (Abrahamsson 2009:132f). Blablabla.

Felet med universitetet är att det är för seriöst. Jag är vetgirig och nyfiken och intresserad av nästan allt, men jag är otålig och lättdistraherad och skulle förmodligen dö av dammlunga om jag försökte ge mig in på forskarbanan.

I morgon blir en lång dag: Jobba fram till lunch, sedan läkarbesök med sonen och därefter jobba kvällen fram till åtta - halv nio. Så nu: God natt!