Natten är dagens... ja, vadå?

I kväll behöver jag vara vaken fram till midnatt för att kolla sonens blodsocker och då kan jag ju lika gärna skriva, eller hur?

Jag har drömt så konstiga saker på sistone. Flera gånger har jag drömt om att människor jag känner har dött eller varit döende. Kan det ha att göra med att jag är på väg att ta avsked av mitt jobb och mina arbetskamrater?

Andra gånger drömmer jag att sedan länge döda personer fortfarande lever och att jag har ansvar för att se till dem, ge dem mat och medicin etc. I de drömmarna har jag alltid dåligt samvete.

I deppiga och bekymmersamma tider är det sällan fel med lite verklighetsflykt. Just nu läser jag Alice Lyttkens romaner om Catrin Ambrosia, föräldralös professorsdotter från Uppsala som hamnar som guvernant i en adlig familj i 1700-talets Stockholm. Riktigt roande, faktiskt. Temat är ungefär: "Rättrådigt borgerskap triumferar över dekadent aristokrati." Gratis underhållning från biblioteket.

Nu får jag äntligen släcka och sova för den här gången.

Edit: Hur kan professorsdottern vara föräldralös? Jo, professorn och professorskan är förstås döda. Endast professorska n:o 2 är ännu vid liv och hon är ELAK.