Är det nu man ska skriva en årskrönika?
Januari: Snö
Februari: Snö
Mars: Snö
April: Påsk
Maj: Grubblerier
Juni: Minneslucka
Juli: Varmt
Augusti: Flyttbestyr
September: Jobbjobbjobb - Räkningar
Oktober: Jobbjobbjobb - Räkningar
November: Jobbjobbjobb - Räkningar - Snö
December: Jobbjobbjobb - Räkningar - Snö
tisdag 28 december 2010
fredag 17 december 2010
Snö, Kafka, fundamentalism
Igår inledde jag ett samtal med grannen tvärs över gatan. Han med keps, ni vet.
- Hej!
- Hej!
- Den här vintern är man inte sysslolös!
- Nä, det är för j-igt. Mycket jobb.
Sen skottade vi vidare.
Idag hade det snöat igen. När jag kom hem var han igång utanför sitt hus. Och gissa vad han hade gjort! Han hade skyfflat undan plogvallen framför min infart!
Senare igår kväll behövde jag ringa Telias kundtjänst. En trevlig ung man med västsvensk dialekt hjälpte mig ordna en sak. Medan vi väntade på att min dator skulle starta om fick jag lust att konversera lite:
- Vad gör du egentligen medan du väntar på att kundernas datorer startar om? Lägger du patiens?
- Nä... Jag står mest och stirrar ut i tomma intet, faktiskt. Patienserna är förresten borttagna från våra datorer.
- Va???
- Av cheferna. De tycker väl att vi ska ägna oss åt en sak i taget.
Sedan kom vi in på att jag är svensklärare men trots det har en benägenhet att ersätta olika substantiv med ordet "skit", att han gillade film, helst ångestladdade dramer, och jag lyckades faktiskt övertyga honom om att han måste läsa Kafka. Ja, och sedan var mitt antivirusprogram i ordning och vi sa adjö.
Senaste dagarna har det sagts att s.k. islamistiska, våldsbenägna grupper gärna satsar på att rekrytera ungdomar som är sekulariserade och inte så lärda i Koranen. De som kan sin Koran vet nämligen att självmord och mord inte är förenligt med att vara en god muslim.
Det här påminner mig om mitt forna liv som kristen fundamentalist: Var det inte så att s.k. hedningar var lämpligare som missionsobjekt, eftersom de "religiösa" bara argumenterade emot? Det var nog helt enkelt så att de som kunde sin Bibel visste att intolerans och fanatism inte var några kristna dygder.
Nu väntar det vanliga gänget på mig: Mina trogna vänner Diskmaskinen, Tvättmaskinen, Värmepannan och Skoveln!
- Hej!
- Hej!
- Den här vintern är man inte sysslolös!
- Nä, det är för j-igt. Mycket jobb.
Sen skottade vi vidare.
Idag hade det snöat igen. När jag kom hem var han igång utanför sitt hus. Och gissa vad han hade gjort! Han hade skyfflat undan plogvallen framför min infart!
Senare igår kväll behövde jag ringa Telias kundtjänst. En trevlig ung man med västsvensk dialekt hjälpte mig ordna en sak. Medan vi väntade på att min dator skulle starta om fick jag lust att konversera lite:
- Vad gör du egentligen medan du väntar på att kundernas datorer startar om? Lägger du patiens?
- Nä... Jag står mest och stirrar ut i tomma intet, faktiskt. Patienserna är förresten borttagna från våra datorer.
- Va???
- Av cheferna. De tycker väl att vi ska ägna oss åt en sak i taget.
Sedan kom vi in på att jag är svensklärare men trots det har en benägenhet att ersätta olika substantiv med ordet "skit", att han gillade film, helst ångestladdade dramer, och jag lyckades faktiskt övertyga honom om att han måste läsa Kafka. Ja, och sedan var mitt antivirusprogram i ordning och vi sa adjö.
Senaste dagarna har det sagts att s.k. islamistiska, våldsbenägna grupper gärna satsar på att rekrytera ungdomar som är sekulariserade och inte så lärda i Koranen. De som kan sin Koran vet nämligen att självmord och mord inte är förenligt med att vara en god muslim.
Det här påminner mig om mitt forna liv som kristen fundamentalist: Var det inte så att s.k. hedningar var lämpligare som missionsobjekt, eftersom de "religiösa" bara argumenterade emot? Det var nog helt enkelt så att de som kunde sin Bibel visste att intolerans och fanatism inte var några kristna dygder.
Nu väntar det vanliga gänget på mig: Mina trogna vänner Diskmaskinen, Tvättmaskinen, Värmepannan och Skoveln!
söndag 12 december 2010
Söndagskväll
Om jag släcker utebelysningen ser jag Karlavagnen från min trappa!
Idag har Flen varit klart, kallt och alldeles underbart. Jag skottade extra noga, bara för glädjen att få vara ute. Sedan askade jag ur pannan, fyllde på med pellets och den brinner så fint igen. Tvätten hänger på tork, allt återvinningsgods är inpackat i bilen, huset är nystädat och jag har kastat fyra soppåsar i tunnan.
I morgon ska dottern vara lucia på sin skola och sjunga solo. Jag får inte glömma att lägga en näsduk i fickan. Den här kvällen för tre år sedan var sonen och jag på sjukhuset. Han sov, utmattad efter insulinchock och jag låg vaken och lyssnade på pojken i sängen bredvid som jämrade sig i sömnen. Han var äldre och hans mamma hade gått hem. Morgonen efter fick vi se en lasarettslucia. Senast jag blev lussad för på sjukhus befann jag mig i min moders liv. Min vackra, endast sjuttonåriga mamma, satt på en stol i korridoren, tjock, svullen och otymplig när ett gäng jämnåriga flickor gick förbi och sjöng. De fortfarande sorglösa som barn, hon på väg in i livets mest ansvarsfulla uppdrag.
Innan jag skottade gick jag till brevlådan med lördagens korsord. (Tantvarning - jajamensan!) Vid pizzerian mötte jag en grannpappa och hans två pojkar på väg hem från moskén. Han och hans fru är kloka, vänliga, roliga och toleranta. I deras värld är inte min Gud sämre än deras. Och jag tycker det är så orättvist att de ska buntas ihop med de tragiska stackare som tror att de gör Gud en tjänst genom att begå självmord offentligt.
Nu är jag den enda i familjen som inte har duschat, så det är väl bäst jag gör det så jag slipper tävla med marsvinet om vem som luktar sämst.
Idag har Flen varit klart, kallt och alldeles underbart. Jag skottade extra noga, bara för glädjen att få vara ute. Sedan askade jag ur pannan, fyllde på med pellets och den brinner så fint igen. Tvätten hänger på tork, allt återvinningsgods är inpackat i bilen, huset är nystädat och jag har kastat fyra soppåsar i tunnan.
I morgon ska dottern vara lucia på sin skola och sjunga solo. Jag får inte glömma att lägga en näsduk i fickan. Den här kvällen för tre år sedan var sonen och jag på sjukhuset. Han sov, utmattad efter insulinchock och jag låg vaken och lyssnade på pojken i sängen bredvid som jämrade sig i sömnen. Han var äldre och hans mamma hade gått hem. Morgonen efter fick vi se en lasarettslucia. Senast jag blev lussad för på sjukhus befann jag mig i min moders liv. Min vackra, endast sjuttonåriga mamma, satt på en stol i korridoren, tjock, svullen och otymplig när ett gäng jämnåriga flickor gick förbi och sjöng. De fortfarande sorglösa som barn, hon på väg in i livets mest ansvarsfulla uppdrag.
Innan jag skottade gick jag till brevlådan med lördagens korsord. (Tantvarning - jajamensan!) Vid pizzerian mötte jag en grannpappa och hans två pojkar på väg hem från moskén. Han och hans fru är kloka, vänliga, roliga och toleranta. I deras värld är inte min Gud sämre än deras. Och jag tycker det är så orättvist att de ska buntas ihop med de tragiska stackare som tror att de gör Gud en tjänst genom att begå självmord offentligt.
Nu är jag den enda i familjen som inte har duschat, så det är väl bäst jag gör det så jag slipper tävla med marsvinet om vem som luktar sämst.
fredag 10 december 2010
Lite längre lägesrapport
Så har magen lugnat sig och jag konstaterar att det nog inte var en infektion utan snarare ett utbrott av den där magkatarren som ständigt lurar under ytan. Precis som i fjol kom det när det börjat lugna ner sig efter en period med mycket stress.
Det är mycket som har hänt senaste tiden:
* En separation och innan dess ett långvarigt tärande grubblande...
* Ekonomiskt kaos, som dock börjar lägga sig. Jag har inte mycket, men det jag har börjar jag få överblick över.
* Nytt jobb, som jag visserligen älskar, men som också kräver en hel del av mig. Ibland känner jag mig alldeles för liten och dum och klantig för det, men jag får också mycket positiv feedback och det lyfter. Har varit nio månader på arbetsplatsen nu, lika länge som en graviditet, och det känns fortfarande bra. Nu har jag jobb t o m sista juni och sedan vet jag inte. Det är förstås ett orosmoment, men med koll på ekonomin är jag bättre rustad om det inte skulle bli någon fortsättning.
* Flytt! Har ju köpt ett alldeles eget litet hus! Här i markplanet är det någotsånär beboeligt men källaren är kaotisk. Jag gör ett ryck ibland men kommer av mig efter ett tag. Förr eller senare ska det bli ordning. Till våren har jag seriösa planer på en riktig garageloppis!
I våras stängde jag min blogg. Vet inte varför egentligen, men jag antar att jag sökte förändring. När jag var ung och hade en period av religiös fanatism gjorde jag mer drastiska saker, som att kasta bort böcker, skivor, kläder mm som jag trodde hindrade mig från att gå framåt i tron. Sååå knäppt! Jag saknar fortfarande vissa av böckerna fast det har gått snart trettio år. Jag saknar också min gamla blogg, jag gillade alla mobilbilder som jag lagt in. Varför gör man så dumma prioriteringar ibland?
Nåja, nu är jag här igen. Hoppas någon läser. :)
Det är mycket som har hänt senaste tiden:
* En separation och innan dess ett långvarigt tärande grubblande...
* Ekonomiskt kaos, som dock börjar lägga sig. Jag har inte mycket, men det jag har börjar jag få överblick över.
* Nytt jobb, som jag visserligen älskar, men som också kräver en hel del av mig. Ibland känner jag mig alldeles för liten och dum och klantig för det, men jag får också mycket positiv feedback och det lyfter. Har varit nio månader på arbetsplatsen nu, lika länge som en graviditet, och det känns fortfarande bra. Nu har jag jobb t o m sista juni och sedan vet jag inte. Det är förstås ett orosmoment, men med koll på ekonomin är jag bättre rustad om det inte skulle bli någon fortsättning.
* Flytt! Har ju köpt ett alldeles eget litet hus! Här i markplanet är det någotsånär beboeligt men källaren är kaotisk. Jag gör ett ryck ibland men kommer av mig efter ett tag. Förr eller senare ska det bli ordning. Till våren har jag seriösa planer på en riktig garageloppis!
I våras stängde jag min blogg. Vet inte varför egentligen, men jag antar att jag sökte förändring. När jag var ung och hade en period av religiös fanatism gjorde jag mer drastiska saker, som att kasta bort böcker, skivor, kläder mm som jag trodde hindrade mig från att gå framåt i tron. Sååå knäppt! Jag saknar fortfarande vissa av böckerna fast det har gått snart trettio år. Jag saknar också min gamla blogg, jag gillade alla mobilbilder som jag lagt in. Varför gör man så dumma prioriteringar ibland?
Nåja, nu är jag här igen. Hoppas någon läser. :)
torsdag 9 december 2010
Sjuk!
Magen bröt ihop före lunch. Jag berättar inga detaljer, för det vill ni inte veta. Men jag vinglade iväg hemåt, via Coop där jag skaffade 1,5 l Cola och lika mycket Ramlösa. Nu har jag bland annat sovit och ska be sonen rosta en skiva bröd åt mig. Mamma/mormor kom hit med mat som ungdomarna får värma själva.
En sak som är märklig är att vid nästan exakt samma tid i fjol hände samma sak. Visst är det konstigt? Och i skiftet augusti-september blir jag (nästan) alltid förkyld.
Nu ska jag sova lite till.
En sak som är märklig är att vid nästan exakt samma tid i fjol hände samma sak. Visst är det konstigt? Och i skiftet augusti-september blir jag (nästan) alltid förkyld.
Nu ska jag sova lite till.
tisdag 7 december 2010
Fest i Flen!
Nej, jag har inte tittat för mycket på Lyxfällan. Jag har bara bytt bank. Men visst blev det en snygg bild?söndag 5 december 2010
Lyxfällan
Men nuuuuuu.... Att jag snöat in på detta program! Beror det på att Patrik Grimlund är så löjigt söt, eller?
Hur som helst, varje gång jag sett det vill jag tömma källaren och sälja allt på loppis, göra mig av med bilen och betala av topplånet på huset.
Nån som vill köpa en Renault Clio 2005 utan höger framskärm, ett otympligt skåp från nittonhundrakallt eller kanske en gigantisk samling osorterat Lego?
Törnrosa
Undrar om jag valt fel namn på min blogg. "Vaknar igen" syftar ju på Råg-Ruts förra, avsomnade, blogg. Men med tanke på hur mycket jag sover när jag är ledig så känns det lite missvisande.
Och då är vi tillbaka på det där vuxensnacket: Är det rimligt att sova till kl 11 på lördag och söndag när man har fyllt femtio? Jag har en bestämd känsla av att riktiga vuxna går upp klockan åtta och sätter på kaffet och sedan infinner sig på Bygg-Max eller närmaste handelsträdgård vid öppningsdags. Och då har de redan hunnit tvätta bilen alternativt fyra maskiner först.
Har verkligen ingenting hänt de senaste 45 åren, förutom att jag blivit fetare, rynkigare och stelare?
Och då är vi tillbaka på det där vuxensnacket: Är det rimligt att sova till kl 11 på lördag och söndag när man har fyllt femtio? Jag har en bestämd känsla av att riktiga vuxna går upp klockan åtta och sätter på kaffet och sedan infinner sig på Bygg-Max eller närmaste handelsträdgård vid öppningsdags. Och då har de redan hunnit tvätta bilen alternativt fyra maskiner först.
Har verkligen ingenting hänt de senaste 45 åren, förutom att jag blivit fetare, rynkigare och stelare?
fredag 3 december 2010
Hus-Rut
Apropå vuxen: Jag har lärt mig skotta snö på gamla dar. Ni skulle bara se så fina gångar det blir!
Igår bar jag in 104 16-kilos säckar med bränslepellets - en och en. Någon räknade ut att den sammanlagda vikten motsvarar en liten bil. Källaren är just nu så belamrad att det inte går att köra in pallarna.Så jag får motionera.
Idag sotade jag och askade ur pannan. Det hade gått lite väl lång tid sedan sist så det var MYCKET aska. Efteråt är det svart när jag snyter mig och det svider i luftrören.
Jag är så glad för mitt fina lilla hus. Inte minst utsikten från diskbänken är spännande. T ex har jag koll på när min arbetskamrat går till moskén (det är extra skoj eftersom han har "kjol" på sig då) och när rektorn rastar sin särbos hund. I gengäld var jag själv bespejad från många håll i höstas när jag slogs med djungeln till gräsmatta. Det finns en viss sorts farbröder, ofta i keps, som inte skäms för att ställa sig och glo (och kommentera) när någon annan, ofta en kvinna, försöker sig på sådant som att få loss en bil som fastnat i snön, fickparkera, klippa segklippt gräs, byta lysrör i taket etc etc. En av mina grannar ser ut som om han skulle kunna vara en sådan farbror. Hans egen gräsmatta var förstås kortsnaggad och fin innan snön kom. Och hans skottade gångar är säkert uppmätta med vattenpass. (Förresten, fryser inte vattnet i ett vattenpass i det här vädret? Han kanske har fyllt det med brännvin?) Några gånger har jag försökt hälsa på honom, men han är svårflörtad. Vi får väl se om han blir kontaktbar nästa gång jag kör fast med bilen.
Det kom hem brev om att det finns löss på skolan igen. Av någon anledning har mitt huvud kliat kolossalt sedan jag läste det. Jag vill gärna tro att det beror på aska som fastnat i hårbotten när jag sotade.
Efter denna fredagsdrapa tar jag sikte på kudden. Den har ropat på mig ett tag.
Igår bar jag in 104 16-kilos säckar med bränslepellets - en och en. Någon räknade ut att den sammanlagda vikten motsvarar en liten bil. Källaren är just nu så belamrad att det inte går att köra in pallarna.Så jag får motionera.
Idag sotade jag och askade ur pannan. Det hade gått lite väl lång tid sedan sist så det var MYCKET aska. Efteråt är det svart när jag snyter mig och det svider i luftrören.
Jag är så glad för mitt fina lilla hus. Inte minst utsikten från diskbänken är spännande. T ex har jag koll på när min arbetskamrat går till moskén (det är extra skoj eftersom han har "kjol" på sig då) och när rektorn rastar sin särbos hund. I gengäld var jag själv bespejad från många håll i höstas när jag slogs med djungeln till gräsmatta. Det finns en viss sorts farbröder, ofta i keps, som inte skäms för att ställa sig och glo (och kommentera) när någon annan, ofta en kvinna, försöker sig på sådant som att få loss en bil som fastnat i snön, fickparkera, klippa segklippt gräs, byta lysrör i taket etc etc. En av mina grannar ser ut som om han skulle kunna vara en sådan farbror. Hans egen gräsmatta var förstås kortsnaggad och fin innan snön kom. Och hans skottade gångar är säkert uppmätta med vattenpass. (Förresten, fryser inte vattnet i ett vattenpass i det här vädret? Han kanske har fyllt det med brännvin?) Några gånger har jag försökt hälsa på honom, men han är svårflörtad. Vi får väl se om han blir kontaktbar nästa gång jag kör fast med bilen.
Det kom hem brev om att det finns löss på skolan igen. Av någon anledning har mitt huvud kliat kolossalt sedan jag läste det. Jag vill gärna tro att det beror på aska som fastnat i hårbotten när jag sotade.
Efter denna fredagsdrapa tar jag sikte på kudden. Den har ropat på mig ett tag.
måndag 29 november 2010
Beslutsångest
Nu är frågan: Ska jag se "Ung och bortskämd" eller ska jag ta en tupplur för att vara pigg och alert under El Clasico?
tisdag 23 november 2010
Vuxen
Hur är man när man är vuxen? Jag har en tendens att tro att allt som inte är jag är vuxet. Alltså är man vuxen om man:
- gillar mörk choklad mer än billigt snask
- tycker att parförhållandet är viktigt
- får sina barn i säng i tid på kvällarna
- tycker att det är tråkigt att spela Fifa
- har hund
- hellre ser Antikrundan och På spåret än El Clasico
- har ett lagom distanserat förhållande till sin egen mor
- klipper gräset och häcken (nej, jag menar inte "rakar röven")
- tycker att Thailand och Ullared är tänkbara resmål
Det var säsongens första lista! Nu är jag en riktig bloggare! Är det vuxet?
- gillar mörk choklad mer än billigt snask
- tycker att parförhållandet är viktigt
- får sina barn i säng i tid på kvällarna
- tycker att det är tråkigt att spela Fifa
- har hund
- hellre ser Antikrundan och På spåret än El Clasico
- har ett lagom distanserat förhållande till sin egen mor
- klipper gräset och häcken (nej, jag menar inte "rakar röven")
- tycker att Thailand och Ullared är tänkbara resmål
Det var säsongens första lista! Nu är jag en riktig bloggare! Är det vuxet?
onsdag 17 november 2010
Kafka och jag
Klockan halv nio i kväll var skrivbordet färdigstädat och jag var redo att börja jobba. Men hoppsan, då var det visst dags att gå hem!
Den här tiden på året är det snarare regel än undantag att jag drabbas av tunnelseende. Eller, för att använda en relevant vädermetafor, jag snöar in och blir ineffektiv. Mina elever tiger och lider. Eller tror de verkligen att jag vet vad jag håller på med? Då måste jag ju ge dem IG i kritiskt tänkande...
Nånstans lurar den, trots alla hundratals högskolepoäng, den där tanken att snart, snart kommer någon att komma på mig. Snart kommer det att avslöjas att jag är en enda jättestor BLUFF som tagit mig dit jag nu är endast tack vare min förmåga att snacka mig fram. Och då ska jag stå där, naken, genomskådad, arbetslös och konkursmässig.
Nåja, jag är i gott sällskap. Redan Franz Kafka kände så här. Och då var han ändå doktor i juridik!
Den här tiden på året är det snarare regel än undantag att jag drabbas av tunnelseende. Eller, för att använda en relevant vädermetafor, jag snöar in och blir ineffektiv. Mina elever tiger och lider. Eller tror de verkligen att jag vet vad jag håller på med? Då måste jag ju ge dem IG i kritiskt tänkande...
Nånstans lurar den, trots alla hundratals högskolepoäng, den där tanken att snart, snart kommer någon att komma på mig. Snart kommer det att avslöjas att jag är en enda jättestor BLUFF som tagit mig dit jag nu är endast tack vare min förmåga att snacka mig fram. Och då ska jag stå där, naken, genomskådad, arbetslös och konkursmässig.
Nåja, jag är i gott sällskap. Redan Franz Kafka kände så här. Och då var han ändå doktor i juridik!
måndag 15 november 2010
Höstprövningar
Nytt hus. Nytt jobb. Nytt liv? Nejdå, det är samma snart 51-åriga melodi som spelas. Den hakar upp sig ibland men för det mesta är det små variationer som avlöser varandra. Ibland går den i dur, ibland i moll. Vackrast är den när ett dimackord öppnar en dörr på glänt mot oändligheten.
Nu blir det mörkare och mörkare men inte får man sova mer för det. Nej, man ska jobba sina 40 timmar i veckan, handla och laga middagar, städa och tvätta, gå till tandläkaren, på utvecklingssamtal och besikta bilen.
Bilen, ja. Intet ont anande kör man in sin trogna vän i den där hallen där två skoningslösa män i gröna overaller kastar sig över henne, medan en klump växer i ägarens maggrop.
Först är det synundersökning. En rund glasskiva förs fram och tillbaka framför lyktorna och avslöjar obarmhärtigt minsta lilla blinda fläck.
Sedan ska hon gapa. Gapa stort! En av de skoningslösa stoppar in hela huvudet mellan hennes käkar. Akta! Hon kanske sätter i halsen!
Det värsta kommer sist. Hon hissas upp i luften, högt, och hela underredet blottas. Ingen höviskhet här inte! De grönklädda stirrar oblygt rakt upp i det allra heligaste. Hur står hon ut, min tappra lilla juvel?
Efteråt får jag nycklarna och ett protokoll i min hand. Och, ve och fasa, hon är skadad! Vi måste till doktorn, annars får hon utegångsförbud om en månad! Vad har hon gjort för ont för att förtjäna detta? Jag skulle gärna uthärda eländet i hennes ställe. Om inte annat så för att jag, till skillnad från lilla Clio, omfattas av högkostnadsskydd...
Fortsättning på denna grymma saga följer.
Nu blir det mörkare och mörkare men inte får man sova mer för det. Nej, man ska jobba sina 40 timmar i veckan, handla och laga middagar, städa och tvätta, gå till tandläkaren, på utvecklingssamtal och besikta bilen.
Bilen, ja. Intet ont anande kör man in sin trogna vän i den där hallen där två skoningslösa män i gröna overaller kastar sig över henne, medan en klump växer i ägarens maggrop.
Först är det synundersökning. En rund glasskiva förs fram och tillbaka framför lyktorna och avslöjar obarmhärtigt minsta lilla blinda fläck.
Sedan ska hon gapa. Gapa stort! En av de skoningslösa stoppar in hela huvudet mellan hennes käkar. Akta! Hon kanske sätter i halsen!
Det värsta kommer sist. Hon hissas upp i luften, högt, och hela underredet blottas. Ingen höviskhet här inte! De grönklädda stirrar oblygt rakt upp i det allra heligaste. Hur står hon ut, min tappra lilla juvel?
Efteråt får jag nycklarna och ett protokoll i min hand. Och, ve och fasa, hon är skadad! Vi måste till doktorn, annars får hon utegångsförbud om en månad! Vad har hon gjort för ont för att förtjäna detta? Jag skulle gärna uthärda eländet i hennes ställe. Om inte annat så för att jag, till skillnad från lilla Clio, omfattas av högkostnadsskydd...
Fortsättning på denna grymma saga följer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)