Hus-Rut

Apropå vuxen: Jag har lärt mig skotta snö på gamla dar. Ni skulle bara se så fina gångar det blir!

Igår bar jag in 104 16-kilos säckar med bränslepellets - en och en. Någon räknade ut att den sammanlagda vikten motsvarar en liten bil. Källaren är just nu så belamrad att det inte går att köra in pallarna.Så jag får motionera.

Idag sotade jag och askade ur pannan. Det hade gått lite väl lång tid sedan sist så det var MYCKET aska. Efteråt är det svart när jag snyter mig och det svider i luftrören.

Jag är så glad för mitt fina lilla hus. Inte minst utsikten från diskbänken är spännande. T ex har jag koll på när min arbetskamrat går till moskén (det är extra skoj eftersom han har "kjol" på sig då) och när rektorn rastar sin särbos hund. I gengäld var jag själv bespejad från många håll i höstas när jag slogs med djungeln till gräsmatta. Det finns en viss sorts farbröder, ofta i keps, som inte skäms för att ställa sig och glo (och kommentera) när någon annan, ofta en kvinna, försöker sig på sådant som att få loss en bil som fastnat i snön, fickparkera, klippa segklippt gräs, byta lysrör i taket etc etc. En av mina grannar ser ut som om han skulle kunna vara en sådan farbror. Hans egen gräsmatta var förstås kortsnaggad och fin innan snön kom. Och hans skottade gångar är säkert uppmätta med vattenpass. (Förresten, fryser inte vattnet i ett vattenpass i det här vädret? Han kanske har fyllt det med brännvin?) Några gånger har jag försökt hälsa på honom, men han är svårflörtad. Vi får väl se om han blir kontaktbar nästa gång jag kör fast med bilen.

Det kom hem brev om att det finns löss på skolan igen. Av någon anledning har mitt huvud kliat kolossalt sedan jag läste det. Jag vill gärna tro att det beror på aska som fastnat i hårbotten när jag sotade.

Efter denna fredagsdrapa tar jag sikte på kudden. Den har ropat på mig ett tag.