Snö, Kafka, fundamentalism

Igår inledde jag ett samtal med grannen tvärs över gatan. Han med keps, ni vet.

- Hej!
- Hej!
- Den här vintern är man inte sysslolös!
- Nä, det är för j-igt. Mycket jobb.

Sen skottade vi vidare.

Idag hade det snöat igen. När jag kom hem var han igång utanför sitt hus. Och gissa vad han hade gjort! Han hade skyfflat undan plogvallen framför min infart!

Senare igår kväll behövde jag ringa Telias kundtjänst. En trevlig ung man med västsvensk dialekt hjälpte mig ordna en sak. Medan vi väntade på att min dator skulle starta om fick jag lust att konversera lite:

- Vad gör du egentligen medan du väntar på att kundernas datorer startar om? Lägger du patiens?
- Nä... Jag står mest och stirrar ut i tomma intet, faktiskt. Patienserna är förresten borttagna från våra datorer.
- Va???
- Av cheferna. De tycker väl att vi ska ägna oss åt en sak i taget.

Sedan kom vi in på att jag är svensklärare men trots det har en benägenhet att ersätta olika substantiv med ordet "skit", att han gillade film, helst ångestladdade dramer, och jag lyckades faktiskt övertyga honom om att han måste läsa Kafka. Ja, och sedan var mitt antivirusprogram i ordning och vi sa adjö.

Senaste dagarna har det sagts att s.k. islamistiska, våldsbenägna grupper gärna satsar på att rekrytera ungdomar som är sekulariserade och inte så lärda i Koranen. De som kan sin Koran vet nämligen att självmord och mord inte är förenligt med att vara en god muslim.

Det här påminner mig om mitt forna liv som kristen fundamentalist: Var det inte så att s.k. hedningar var lämpligare som missionsobjekt, eftersom de "religiösa" bara argumenterade emot? Det var nog helt enkelt så att de som kunde sin Bibel visste att intolerans och fanatism inte var några kristna dygder.

Nu väntar det vanliga gänget på mig: Mina trogna vänner Diskmaskinen, Tvättmaskinen, Värmepannan och Skoveln!