Söndagskväll

Om jag släcker utebelysningen ser jag Karlavagnen från min trappa!

Idag har Flen varit klart, kallt och alldeles underbart. Jag skottade extra noga, bara för glädjen att få vara ute. Sedan askade jag ur pannan, fyllde på med pellets och den brinner så fint igen. Tvätten hänger på tork, allt återvinningsgods är inpackat i bilen, huset är nystädat och jag har kastat fyra soppåsar i tunnan.

I morgon ska dottern vara lucia på sin skola och sjunga solo. Jag får inte glömma att lägga en näsduk i fickan. Den här kvällen för tre år sedan var sonen och jag på sjukhuset. Han sov, utmattad efter insulinchock och jag låg vaken och lyssnade på pojken i sängen bredvid som jämrade sig i sömnen. Han var äldre och hans mamma hade gått hem. Morgonen efter fick vi se en lasarettslucia. Senast jag blev lussad för på sjukhus befann jag mig i min moders liv. Min vackra, endast sjuttonåriga mamma, satt på en stol i korridoren, tjock, svullen och otymplig när ett gäng jämnåriga flickor gick förbi och sjöng. De fortfarande sorglösa som barn, hon på väg in i livets mest ansvarsfulla uppdrag.

Innan jag skottade gick jag till brevlådan med lördagens korsord. (Tantvarning - jajamensan!) Vid pizzerian mötte jag en grannpappa och hans två pojkar på väg hem från moskén. Han och hans fru är kloka, vänliga, roliga och toleranta. I deras värld är inte min Gud sämre än deras. Och jag tycker det är så orättvist att de ska buntas ihop med de tragiska stackare som tror att de gör Gud en tjänst genom att begå självmord offentligt.

Nu är jag den enda i familjen som inte har duschat, så det är väl bäst jag gör det så jag slipper tävla med marsvinet om vem som luktar sämst.