I morse trodde jag att summan av all j-ighet hade samlats i vädret. Inte nog med att det varit glashalt, snorhalt, blixthalt i flera dagar, nu började det dessutom falla nysnö ovanpå eländet. Som upplagt för handledsfraktur, lårbensdito och sprucken svanskota.
Nåväl, turligt nog skulle jag handla mycket idag samt lämna återvinning, så jag hade en bra ursäkt att ta bilen den korta biten till jobbet. (Ja, hon är frisk och kry nu, lilla Clio, men mitt konto är nästan tomt). Av någon obegriplig anledning började jag i bilen sjunga på en gammal låt från min tid som fanatiskt frireligiös. "Gonna keep on sayin´ it..." med Janny Grein. (Alla som hört den vet vilken jag menar.)
Vid järnvägsövergången var det rött och jag passade på att rota lite i handskfacket. Under tiden bytte jag låt till "Strangers in the night", för att balansera upp det hela. Det är en av mina favoritlåtar och jag klämde i av hjärtans lust, som man kan göra om man åker ensam på landsvägen i 90 km/tim...
Efter en stund tittade jag upp och fick se en kille på trottoaren. Han stod mitt i snöyran med huvan uppdragen och händerna i fickorna och stirrade åt mitt håll. När jag fick syn på honom tittade han bort, men så fort bommarna gått upp och jag började köra tittade han efter mig igen. Undrar om han skrev upp bilnumret. Han KAN ju ha varit utsänd av "Idol 50+". Eller vad tror ni?
Idag har jag haft förmånen att få sätta ett MVG i slutbetyg. Livet som vuxenutbildare har onekligen sina ljusa stunder.
Trevlig helg! Och: Lyssna och njut!
Åh... Frankie!
SvaraRadera