Oxveckor

Jag är så trött på den där äckliga bilden med gurkor och cigarrettpaket, så jag måste skriva ett nytt inlägg även om jag inte har något särskilt att säga. Men det brukar dyka upp något i tanken när jag väl sätter igång.

Sportlov. Jag är ingen rolig sportlovsmamma, för jag jobbar ungefär som vanligt, även om det blev en vabbdag och en turbulent akututryckning på lunchen igår. (Nejdå, inget direkt farligt.) Som tur är finns det andra vuxna som orkar mer än jag så i tisdags fick barnen åka och se hockey på Hovet.

En ung man, som var min elev i våras, och som fortfarande studerade hos oss, omkom i trafiken förra veckan. Det skapade stor förstämning. Bara 24 år. Mitt hjärta blöder för hans mamma som är ungefär i min ålder.

Man borde få perspektiv på egna bekymmer när sådant händer. Tyvärr är det så lätt ändå att trava vidare i de vanliga hjulspåren och gnälla över bristen på: Tid. Ork. Pengar. Vänner med barn i samma ålder som man skulle kunna hänga med ibland. Etc.

Och överskott på: Dammråttor. Tvätt. Snö. Fett runt midjan. Etc.

Men förr eller senare ska jag ge ut min bästsäljande debutroman, vinna 25 000 i månaden i 25 år på Triss eller öppna brevlådan och upptäcka att Ingvar Kamprad tänkt på sin trogna kund i sitt testamente. Och då....

...kommer jag att ha annnat att klaga över. Så är det nog.

Mysterium, motion och matematik

Vad har egentligen hänt vid återvinningsstationen? Någon som tänkte göra tsatsiki men ångrade sig?

Det här med motion... Nu har en arbetskamrat inlett mig i frestelse och eftersom frestelsen var till något gott lät jag mig villigt förföras. På funbeat.se kan man, bland mycket annat, rita in sina promenader på kartan och få veta exakt hur långt man gått! Kan det bli roligare? Ja, det kan det. Allra roligast är det nämligen att använda satellitbildsfunktionen! Måste ses!

Mitt mål är nu att promenera hela vägen hem till Karin i Skellefteå. Jag har redan hunnit till Malmköping. Nästa delmål är Strängnäs!

I ett svagt ögonblick bestämde jag mig för att läsa en gymnasiekurs, Matematik B. Nu sitter jag och tragglar med att repetera Matematik A och inser att det är myyyycket länge sedan jag var i närheten av en mattebok. Hur är det, kära läsare: Kan du räkna ut hur mycket en sjundedel av två tredjedelar är? (Utan att använda miniräknare.)

I natt jag drömde, del 3

Jo, jag gick alltså på sjuksköterskeutbildningen och det var dags för sommarjobb. Överraskande nog visade det sig att jag hade de nödvändiga förkunskaperna för att kunna tillbringa sommaren som läkarkandidat! Jag var så stolt när jag fick min vita rock med stora fickor och namnskylt. Och jag var så förväntansfull inför min första patient! Jag såg verkligen fram emot att få ställa alla frågor, lyssna på patienten, bestämma vilka prover som skulle tas, pröva olika teorier, analysera och ställa diagnos.

Det visade sig också att jag bara hade två års studier kvar till läkarexamen. Jag gladde mig särskilt åt tanken på att jag skulle kunna fortsätta jobba hur länge som helst - inga mer bekymmer om det orangea kuvertet!

Sedan vaknade jag och var fortfarande svensklärare. :)

Grannskap

Vi har grannar! Och vissa är mer närgångna än andra. Som t ex den till vänster, som gärna sitter på vårt altanräcke och rent av kan tänka sig att stirra in i sonens rum. Den rödhåriga skönheten till höger är aningen mer distanserad. Bilden är tagen några meter från huset. Visst ser det ut som att vi bor mitt i skogen?

Jag har ju berättat om kepsmannen. För några veckor sedan när jag kom ut för att skotta stod han där igen. Trodde jag. Han var betydligt mer pratsam än tidigare och jag undrade lite över denna metamorfos, men han berättade ganska snart att han var bror till grannen - tvillingbror! Det kunde jag naturligtvis inte låta bli att berätta om på jobbet och min kollega, som känner ungefär alla här i byn, sa: "Nähä, inte har han någon tvillingbror!" Nu blev det mystiskt igen!

Så häromdagen höll jag på att bära in pellets och kepsmannen var ute och rökte. När han fimpat kom han över till vår sida och ställde några frågor om Clios hälsotillstånd. Sedan började han helt sonika bära in pelletssäckar. I mitt huvud snurrade det: "Finns det en eller finns det två?" Han sa inte mycket medan han kånkade, så jag tänkte att om det finns två så är detta den tystare av dem. Senare på kvällen kunde jag inte hålla mig längre, utan gick in på birthday.se och spionerade: Jodå, två karlar med detta efternamn, födda på samma dag finns i vår lilla håla. Mysteriet löst!

Vabbfundringar

Råg-Rut vabbar. Det hör inte till vanligheterna med två såpass stora barn, men idag blev en sådan dag. Ska visserligen jobba i kväll, när båda är hemma och har sällskap av varandra, men nu sitter jag här och har redan uträttat ett bökigt telefonärende.

Som så ofta annars upptas mina tankar av möjligheten att tjäna pengar. Någon som vill ha en grytlapp virkad? En socka stickad? En artikel skriven? En kaka bakad? Ett verb böjt? Etc etc etc...

Till våren blir det i alla fall garageloppis. Sedan får husets ungdomar tycka att det är hur trashigt och pinsamt som helst, men I don´t give a damn!

Nu kom jag plötsligt att tänka på något helt annat, nämligen bråk. Såväl matematiska som relationella kan förkortas genom att man hittar minsta gemensamma nämnare. Det ni.

En alldeles vanlig fredag i Flen

I morse trodde jag att summan av all j-ighet hade samlats i vädret. Inte nog med att det varit glashalt, snorhalt, blixthalt i flera dagar, nu började det dessutom falla nysnö ovanpå eländet. Som upplagt för handledsfraktur, lårbensdito och sprucken svanskota.

Nåväl, turligt nog skulle jag handla mycket idag samt lämna återvinning, så jag hade en bra ursäkt att ta bilen den korta biten till jobbet. (Ja, hon är frisk och kry nu, lilla Clio, men mitt konto är nästan tomt). Av någon obegriplig anledning började jag i bilen sjunga på en gammal låt från min tid som fanatiskt frireligiös. "Gonna keep on sayin´ it..." med Janny Grein. (Alla som hört den vet vilken jag menar.)

Vid järnvägsövergången var det rött och jag passade på att rota lite i handskfacket. Under tiden bytte jag låt till "Strangers in the night", för att balansera upp det hela. Det är en av mina favoritlåtar och jag klämde i av hjärtans lust, som man kan göra om man åker ensam på landsvägen i 90 km/tim...

Efter en stund tittade jag upp och fick se en kille på trottoaren. Han stod mitt i snöyran med huvan uppdragen och händerna i fickorna och stirrade åt mitt håll. När jag fick syn på honom tittade han bort, men så fort bommarna gått upp och jag började köra tittade han efter mig igen. Undrar om han skrev upp bilnumret. Han KAN ju ha varit utsänd av "Idol 50+". Eller vad tror ni?

Idag har jag haft förmånen att få sätta ett MVG i slutbetyg. Livet som vuxenutbildare har onekligen sina ljusa stunder.

Trevlig helg! Och: Lyssna och njut!