Vilka overkliga dagar: Först ett apokalyptiskt åskväder som pågick hela natten, sedan helvetet i Norge. Jag orkar inte läsa för mycket om det, jag vill inte tänka på hur det är att inte få hämta hem sitt barn levande från ett läger. Jag vill inte blunda för andras lidande, men när jag ändå inte kan göra något åt det så vill jag skydda mig för att orka med livet.
Däremot har jag läst lite vad gärningsmannen skrivit. Det är alltför välbekanta idéer. Men vad är det som får en människa att gå från att
spy ut hat på ett internetforum till att starta ett privat krig?
Den här kraken behövde läggas på tork i förrgår. Han hade t.o.m. tappat rösten. Inte vet jag om han var stum av chock, om han förkylt sig eller om han skrikit hela natten. Hur som helst får han nu bo ihomhus några dagar efter att hans bur städats ur.
Och ja, han har börjat pipa igen, så helt stum hade han inte blivit.
Ja, en stor tragedi. Mördaren verkar levt i en bubbla och måste ju haft nån sorts psykos...vilken mardröm för hans mor för att inte tala om alla offer...
SvaraRaderaJag brukar också tänka på mamman. Hur känns det att se sin lilla gosiga bebis växa upp till mördare?
SvaraRaderaJag känner igen själva situationen i bubblan, från tiden i sammanhanget med den alternativa världsåskådningen. Men jag skämdes. Om man inte skämts, utan gjort saker fullt ut, kunde mycket ha hänt.
SvaraRaderaJoel 2:9 "I staden rusa de in, på murarna hasta de åstad, i husen tränga de upp, genom fönstren bryta de sig väg, såsom tjuvar göra."
När jag tänkte på att det var väl ändå ingen på Livets ord som verkligen gjorde så, för att sprida budskapet --- då kom jag att tänka på när "fönster och dörrar" öppnades i den sönderfallande Sovjetunionen. Minsann trängde de inte in sig överallt för att vinna själarna. Jag skämdes då också, därför att de trampade fram över folks okunnighet och godtrogenhet.
/Sur gammal sektmedlem