Hur är det med logiken, egentligen?

Om jag påstår att jag letar efter något som är försvunnet, är det då en glad nyhet att det försvunna föremålet blivit 6 cm mindre? Nåja, strunt samma. Jag var på den sista träffen med "hälsoutvecklaren" på vår företagshälsovård. Mitt konditionstest visade denna gång på en dramatisk förbättring! Och midjan hade krympt och andra saker hade också krympt/ökat i rätt riktning. Jag blev faktiskt lite tårögd. Särskilt som det inte har varit så jobbigt, utan mest roligt. Att det inte var svårare att bli så oerhört mycket piggare. 

Det är allhelgonahelg. Igår gick dottern och jag till minneslunden, där vi tände ett ljus, grät en skvätt och mindes en älskad farfar som gick bort alldeles för tidigt. Vare sig man tror på ett liv efter detta eller ej, så kommer ju kärleken alltid att finnas kvar. Den kärlek en människa gett och den kärlek hon väckt, den kan väl inte bara plötsligt inte finnas längre? 

Jag är ju ett handarbetsfreak i perioder. Nu har jag snöat in på virkade vantar. Ska samla en bunt vantar och ta ett fint foto, men sedan måste jag försöka bli av med några par. Kanske ska ta med dem till jobbet, lägga i lunchrummet med en skylt: "Årets julklapp: Råg-Ruts handvirkade vantar i blandade färger och kvaliteter." Vi får väl se. Men nu bryter jag av med att sticka ett par sockar som jag lovat.

Det ösregnar ute. Är det april eller november? Av mörkret att döma sannolikt november. Jag ska ut och stavgå nu. Har hittat en gammal keps som skyddar glasögonen så jag ser var jag går även i blötväder.