Min dotter spelar innebandy och varje säsong avslutas med att tjejerna går en match mot mammorna. I natt drömde jag att det var dags igen. Men den här gången var det inte innebandy utan fotboll, och Zlatan skulle spela med tjejerna. Jag blev ganska orolig och hoppades att jag skulle slippa spela back. Jag hittade inte mina skor heller, och undrade hur det skulle gå om Zlatan trampade mig på tårna. Dessbättre tog uppvärmningen så lång tid att jag hann vakna innan avspark. Puh, där kom jag undan med blotta förskräckelsen! Vad är det egentligen med ytor? Varför går jag igång på tegel, träväggar, murad sten...? Kunde inte låta bli att knäppa några bilder idag igen. Undrar vad normala kvinnor i min ålder tänker när de ser mig stå och rikta mobilen mot väggen eller marken. De kanske tror att jag mäter atmosfärisk strålning eller pejlar efter signaler från utomjordingar.
Att bli tacklad av Zlatan, det måste väl ändå vara som att gå in i väggen?
