Det är allhelgonahelg. Igår gick dottern och jag till minneslunden, där vi tände ett ljus, grät en skvätt och mindes en älskad farfar som gick bort alldeles för tidigt. Vare sig man tror på ett liv efter detta eller ej, så kommer ju kärleken alltid att finnas kvar. Den kärlek en människa gett och den kärlek hon väckt, den kan väl inte bara plötsligt inte finnas längre?
Jag är ju ett handarbetsfreak i perioder. Nu har jag snöat in på virkade vantar. Ska samla en bunt vantar och ta ett fint foto, men sedan måste jag försöka bli av med några par. Kanske ska ta med dem till jobbet, lägga i lunchrummet med en skylt: "Årets julklapp: Råg-Ruts handvirkade vantar i blandade färger och kvaliteter." Vi får väl se. Men nu bryter jag av med att sticka ett par sockar som jag lovat.
Det ösregnar ute. Är det april eller november? Av mörkret att döma sannolikt november. Jag ska ut och stavgå nu. Har hittat en gammal keps som skyddar glasögonen så jag ser var jag går även i blötväder.