Mystiken tätnar!

Länsstyrelsen har bestämt sig för att hålla HEMLIGT vilka skyddade arter det är som har bosatt sig vid vägbygget! Man undrar om bilden här är en ledtråd:

När det gäller gräsanden som la sina ägg i valborgsbrasan har jag inte hållit mig uppdaterad om utvecklingen. Nästa gång jag har vägarna förbi ska jag ta mig en titt och sedan rapportera. Om rishögen är borta får vi utgå från att äggen är kläckta.

Gräsanden är inte precis utrotningshotad (vilken naturligtvis inte betyder att det är okej att tända eld på ruvande honor). Arter som däremot verkar omfatta ett oändligt antal individer är t. ex. skogsmöss, med tanke på att de aldrig verkar ta slut, hur många katterna än tar. Eller grävlingar. Jag har redan tappat räkningen på hur många överkörda exemplar jag sett bara i år. För att inte tala om maskrosor (klipper du en står dig tusende åter). Kanadagäss. Vildsvin. FÄSTINGAR (plockar på en av katterna hela tiden).

Men de där hemliga, skyddade arterna... Kom igen, SVT, Jordskott säsong 2 utspelas självklart i Södermanland. Här finns minst en tant som kan vara statist.

Naturen slår tillbaka

Det händer intressanta saker i våra trakter. Valborgsfirandet i våra kvarter blev inställt, med en dags varsel. Varför? Jo, en gräsand hade byggt bo i kasen och låg nu och ruvade på sina ägg där! Hyresgästföreningens ordförande "har aldrig hört talas om något liknande". Senare samma helg får vi veta att en del av vägbygget som ska underlätta pendlandet mellan vår lilla håla och storstaden måste stoppas eftersom skyddade djurarter bosatt sig i området. Jag som sett alla avsnitt av Jordskott kände att min fantasi började skena. Kanske nästa säsong ska utspela sig i Södermanland?

Naturen jäklas lite mer småskaligt med mig här på hemmaplan. Huggkubben verkar ha missförstått sin uppgift helt och hållet. Den tror att det är den som ska klyvas och eldas. Kanske lika bra att göra den till viljes, den verkar vara redo för kaminen.

Mördarkatter, första maj och mardrömmar

På valborgsnatten var det dags igen. Jag vaknade långsamt, visste inte om det var i drömmen jag hörde ljudet. Det hade stormat på kvällen och nu undrade jag om ett fönster blåst upp och vinden slet i en gardin. Eller var det redan första maj och det var röda fanor som fladdrade?

Till sist var jag tillräckligt vaken för att fatta att något pågick i hallen. Naturligtvis misstänkte jag katterna och jag hade rätt. Ljudet jag hörde var en stackars skadad fågels försök att med vingarnas hjälp rädda sig undan, men utan att kunna lyfta. Hallgolvet fullt av fjädrar. Jag fick tag i den stackars kraken och slängde ut den i natten. Sedan somnade jag om, efter att ha sopat upp lite fjädrar.

Så här i efterhand har jag ångest för att jag inte bröt nacken på fågeln, som måste ha lidit alldeles förskräckligt. Men jag gick nästan i sömnen och tänkte inte så långt.

Nu är kattluckan återigen låst för ingång på natten. Katterna kan gå ut men inte komma tillbaka in. Nackdelen med det är att de krafsar och väcker mig, men det är i alla fall bättre. Har de något mellan tänderna är de INTE välkomna in.

Sedan blev det morgon och det var första maj. Jag försökte in i det sista att smita undan, men barnen ville absolut till Stockholm för att demonstrera och höra tal. Och det blev en bra dag. Förstås!

Många av mina elever kommer från diktaturer eller andra former av förtryck. Jag hör berättelser om val, där man visserligen får rösta, men där det bara finns ett parti att välja på. Jag får höra om hur man som skolbarn får stryk av läraren om man inte står i givakt när flaggan hissas. Om hur man rycker in i lumpen utan att veta när - eller OM - man ska få mucka.

Vad är då lite trötthet och lite ostadigt väder? Ingen kommer ju att sätta mig i fängelse eller skjuta på mig för att jag lyssnar på ett tal på första maj!

I natt sov jag oroligt. Jag ska vara ledig en hel vecka, men i drömmen var jag tillbaka på jobbet trots ledigheten. Jag "skulle bara" några saker... Det slutade med att jag blandade ihop en massa nationella prov. SFI kurs D blandades ihop med SFI kurs C, rättade prov blandades ihop med orättade och elever som fått besked om sina resultat blandades ihop med dem som inte fått det. Och dessutom, när jag försökte åka hem så hindrades jag av än det ena, än det andra och var hela tiden tvungen att återvända, eftersom jag glömt mobilen, glömt min väska, glömt min plånbok, inte hittade busshållplatsen... Uppenbarligen behöver jag den här ledigheten.

Liv och död

Det lever i trädgården!

Vårt påskfirande kulminerade med en enkel påsknattsmässa i en av kyrkorna ute på landet. Kolmörkt i kyrkan till att börja med, men sedan allt ljusare. Efteråt, när vi kom ut, sken fullmånen över gärdena och halvvägs mot Flen stod några rådjur i det silvriga ljuset. Det var överjordiskt vackert.

Påskdag och annandag ägnades åt sömn och trädgårdsarbete och sedan väntade jobbet igen. Tisdag morgon var intressant: När jag steg upp såg jag något som börjar bli en vana, nämligen resterna av en skogsmus på vardagsrumsgolvet. Det var bara att bita ihop och städa undan eländet. Sedan såg jag att en av katterna satt framför en springa mellan kastrullskåpet och väggen och såg misstänkt ivrig ut. Jag hämtade en ficklampa och lyste in i springan och - jodå - där satt en livs levande kompis till stackaren jag torkat upp från golvet.

Katterna förvisades från köket, en stängde jag in i mitt rum och en i vardagsrummet. Efter mycket petande fick jag ut det lilla ängsliga kräket och såg att den var oskadd. Jag hämtade en plastpåse att ta den med, för jag hade inga arbetshandskar inom räckhåll, men innan jag hann få fatt i den hade dumskallen pressat sig in under vardagsrumsdörren och rakt i gapet på en av katterna.

Hela proceduren hade tagit en stund och fick till följd att jag missade tåget och blev tvungen att ta bilen till jobbet. Så kan det gå!

.

Man blir trött av att jaga

.

Fader, förlåt dem!

Långfredagen i år började med tårar - av glädje! En före detta elev hade lagt upp en jubelstatus på sin facebook. Om två månader tar hon sjuksköterskeexamen och hon är redan garanterad fast jobb på ett av länets sjukhus. Hon har gjort en fantastisk resa sedan hon kom till Sverige för sex år sedan och jag är så stolt och så tacksam över att ha fått vara en del av den.

Dagen fortsatte med långfredagsgudstjänst i en av de landsbygdskyrkor som "min" kör betjänar. Vi sjöng "Jesu sju ord på korset" med recitation, solosång och tvåstämmiga körpartier. En varm alt reciterade, en klar sopran sjöng rövarens bön "Jesus, tänk på mig" och en tenor sjöng "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?" så hjärtat ville brista.

På vägen hem stannade jag och plockade årets första tussilago och på ett av gärdena jag passerade gick det att räkna till tolv tranor.

Nu är det kväll och teven står på. Långfredagsandakt från Colosseum i Rom, där många av de tidigaste kristna led martyrdöden. Nunnor från Irak bär korset en bit, sedan några personer från Syrien. För dem är martyriet något verkligt, inte något att bara läsa eller höra talas om. Och i Kenya dödades kristna studenter igår, när de bad morgonbön.

Jesus bad: "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör." Kan vi be på samma sätt? Ska vi det?

Världens roligaste jobb?

Jag är SFI-lärare. SFI = utbildning i Svenska För Invandrare. Jag utbildar alltså vuxna - företrädesvis nyanlända - i vårt vackra modersmål. Mina elever kommer från alla världsdelar: Just nu mest från Syrien och Eritrea, men också från så skilda platser som Albanien, Azerbajdzjan, Bosnien, Brasilien, Colombia, England, Grekland, Kanarieöarna, Kenya, Nya Zeeland, Polen, Somalia, Turkiet och Vietnam. Med flera.

Att lära sig ett nytt språk som vuxen är olika svårt för olika individer. Det är så många saker som spelar in och som påverkar lärandeprocessen. Modersmål, ålder och utbildningsbakgrund spelar roll, men det är inte alltid så som man förväntar sig. Jag har träffat akademiker från Europa som har oerhörda svårigheter och hantverkare från Afrika som lär sig lätt som en plätt. Som lärare konfronteras jag ständigt med mina egna förutfattade meningar.

Svenska är inte världens enklaste språk. Vi har till exempel 18 eller 19 olika vokalljud, vilket man kan jämföra med arabiska, som har tre eller fyra (om jag minns rätt). Kanske inte så konstigt att det blir fel ibland? Vi har också egenheten att inte så sällan inleda ett ord med tre konsonanter i följd, medan många språk inte ens kan ha två. Och skillnaden mellan det talade och det skrivna språket är mycket större än vi vanligtvis reflekterar över. En elev sa till mig: "Svenskar måste vara mycket hungriga, eftersom de äter så mycket bokstäver". Vi skriver: "Hur är det med dig?" men säger: "Hurärämärä?" För att inte tala om våra prepositioner, partikelverben, accenterna...

Hursomhelst är jag benägen att tycka att mitt jobb är det roligaste man kan ha. Jag har hela världen i klassrummet och får förmånen att möta människor med sådan styrka och integritet, som trots att de inte sällan har förfärliga upplevelser i bagaget ändå förmår stå på sina ben och dessutom planera för framtiden.

På bilden: Rosen från en av alla tårtor och kakor vi fått av elever när de slutar. Om de är tacksamma eller firar att de äntligen ska slippa ifrån oss låter jag vara osagt.

Hur är det med logiken, egentligen?

Om jag påstår att jag letar efter något som är försvunnet, är det då en glad nyhet att det försvunna föremålet blivit 6 cm mindre? Nåja, strunt samma. Jag var på den sista träffen med "hälsoutvecklaren" på vår företagshälsovård. Mitt konditionstest visade denna gång på en dramatisk förbättring! Och midjan hade krympt och andra saker hade också krympt/ökat i rätt riktning. Jag blev faktiskt lite tårögd. Särskilt som det inte har varit så jobbigt, utan mest roligt. Att det inte var svårare att bli så oerhört mycket piggare. 

Det är allhelgonahelg. Igår gick dottern och jag till minneslunden, där vi tände ett ljus, grät en skvätt och mindes en älskad farfar som gick bort alldeles för tidigt. Vare sig man tror på ett liv efter detta eller ej, så kommer ju kärleken alltid att finnas kvar. Den kärlek en människa gett och den kärlek hon väckt, den kan väl inte bara plötsligt inte finnas längre? 

Jag är ju ett handarbetsfreak i perioder. Nu har jag snöat in på virkade vantar. Ska samla en bunt vantar och ta ett fint foto, men sedan måste jag försöka bli av med några par. Kanske ska ta med dem till jobbet, lägga i lunchrummet med en skylt: "Årets julklapp: Råg-Ruts handvirkade vantar i blandade färger och kvaliteter." Vi får väl se. Men nu bryter jag av med att sticka ett par sockar som jag lovat.

Det ösregnar ute. Är det april eller november? Av mörkret att döma sannolikt november. Jag ska ut och stavgå nu. Har hittat en gammal keps som skyddar glasögonen så jag ser var jag går även i blötväder.